Det är ljus på gravarna nu, allhelgona har redan varit men ljusen brinner än. Som en påminnelse av att sorg aldrig tar slut, att min sorg till dig aldrig tar slut. Du var så ung, för ung för att dö. Jag önskar att ljusen aldrig slocknar, att dom alltid och i all evighet kan påminna mig om hur vacker du var. Ditt hår luktade så gott mot min kind, ditt skratt var så vackert i vårsolen. Minns du när du höll min hand, lovade mig att alltid leva? Hur kunde du svika mitt enda krav på dig, att du aldrig skulle ta ditt liv?
Världen påminner mig så ofta om dig, höstmörkret och vårsolen. Varje årstid har sin egna sorg, vet du det? Men varje år sörjer jag alltid lika mycket. Det var nästan fem år sedan nu, men det gör fortfarande så fruktansvärt ont.
Vill bara säga att ljusen på gravarna är fina, och jag saknar dig varje dag.
P.S jag lyssnar på våran sång nu.
Förevigt, din Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar