Kroppsuppfattning

Kollade precis på några bilder från när jag vägde så mycket mer! Det är hemskt! Jag inser hur äcklig jag är, säger åt mig själv att aldrig väga det igen!
Men det är konstigt, för jag var nöjdare med min kropp för tio kg sedan än vad jag är nu. Jag menar, visst hade jag matångest men jag stod inte framför spegeln timme ut och timme in som jag gör nu. Jag velade inte lika mycket om vad jag skulle äta som jag gör nu. Helt enkelt tänkte jag inte lika mycket på min kropp fast den var så mycket större.

På bilder ser jag att jag gått ner många kilon, men inte framför spegeln. Framför spegeln blir jag bara större för varje kilo jag går ner. Vad är meningen med att slita med blod, svett och tårar om jag ändå inte blir nöjdare med min kropp?
Jag gick även in på en blogg av en tjej som jag för två år sedan tyckte var tunn som luft, idag tyckte jag hon såg normalviktig ut på samma bilder.

Jag tappar verklighets uppfattningen av det här...