Förlåt mamma!

Jag förstår mig inte på mig själv. Igår grät jag, jag skakade av saknad, jag skar upp min arm och grät ännu mer.
Och vet du varför mamma? För jag saknade dig så mycket. Jag saknar dig mamma.

När jag var liten var du sjuk, och när du nu blivit bättre, då är jag sjuk.
Alla nätter då du och pappa vaktade mig för att jag inte skulle ta livet av mig.
Alla gånger ni tillbringat tid i ambulansen med mig, alla nätter ni tvingas sova på sjukhuset.
Mamma, efter att du blev bättre från depprisonen har du alltid ställt upp för mig.
Jag förlåter dig från allt dumt du gjorde mig när jag var liten, för när du varit dig själv, en frisk mamma har du alltid gjort allt för mig.

Idag när du ringde mig ljög jag.., igen.., - "ja mamma, jag har ätit" är det enda jag kan säga.

Förlåt mamma, jag vill inte ljuga, jag vill inte det, men jag vill verkligen inte att du ska veta att jag skulle behöva dig vakandes över mig om nätterna igen.

Jag älskar dig mamma från din dotter Anna