om att lida

Jag lider av en sjukdom som vissa dagar tvingar mig att ligga i sängen för att magontet är för stort, för att illamående är för jobbigt. Som får min kropp att långsamt förstöras. Min sjukdom gör det svårare för mig att träffa vänner och att gå i skolan. Mina tarmar funkar inte längre riktigt som dom ska och jag har sura uppstötningar. Förutan alla fysiska symptom på min sjukdom finns det psykiska. Det är dom psykiska symptomen som är värst. Att ständig kolla sig i spegeln och sen en rakt igenom äcklig kropp tär på en människa. Att ständigt leva med ett monster på axeln som tar över allt för ofta är svårt. Jag har en ångest som försöker förstöra mig. Jag vill bli av med min sjukdom, ändå så vill jag hålla fast vid den. Den ständiga ambivalansen. Att aldrig någonsin veta hur morgondagen kommer se ut. Att ständigt vara rädd för att monstret på min axel ska få grepp om mig.
Min sjukdom är äcklig. Den har fått mig att äta mat dränkt i diskmedel, fått mig spy ofrivilligt över hela min kropp, fått min skita på mig i vuxen ålder. Min sjukdom hindrar mig från mina drömmar. Jag lider av bulimi. Jag lider av en ätstörning. Snälla sluta romantisera kring ätsörningar.